Asphyttan

Asphyttan var en kronohammare färdigbyggd år 1545 av byggmästare Markus Hammarsmed, som även blev konungens tillsynsman över kronans alla hammarbruk. Asphyttan blev den värmländska bergslagens huvudort och “Konungens fogde på Asphyttan hade uppbörd och befallning över hela Värmlandsberg”. Platsen blev därför under stor del av 1500-talet östra Värmlands industriella och administrativa centrum.

Bildresultat för hammare bergsbruk

Till en början fanns endast stångjärnssmedja men från 1560 finns redogörelser för blåsning i hyttan. Dock hör man inte talas om någon masugn vid Asphyttan. Under 1560 och 1570 talen tillverkas många redskap och verktyg av järn och det visar att Asphyttan inte bara var den första stångjärnssmedjan utan också det första gjuteriet och det första manufakturverket i Värmland.

Omkring 1620 anläggs Asphytte bergsmanshammare. På 1670-talet består Asphyttan av en masugn och två hammare med sammanlagt 4 härdar. Efter 1689 består Asphyttan av masugn och en hammare med en härd. 1728 läggs f.d. kronohammaren ned i samband med att släkten Linroth flyttar verksamheten till Bjurbäcken. 1845 skedde sista blåsningen och därmed nedlades hyttan.

 

Kring sekelskiftet fanns två handelsbodar i Asphyttan – Petter Johnsons inte långt från älvmynningen samt Karl Bengtssons knappt hundra meter norr därom. I Bengtssons handel, som revs i slutet av 1910-talet, fanns även Fallkvists skomakeri inrymt.

Mitt i byn, på östra sidan om landsvägen till Filipstad, låg före 1920 Anders Mats-gården uppkallad efter bergsman Anders Mattsson, som ägde egendomen i början av förra århundradet. På 1890-talet levde i en annexbyggnad en gammal kvinna, som hade varit leprasjuk. Ett tragiskt människoöde, som jag inte vet så mycket om. Hennes ansikte var vanställt av den hemska sjukdomen och för att inte skrämma folk bar hon alltid en handduk för ansiktet. På sensommaren kunde man någon gång få se henne delta i skördearbetet ute på åkrarna – alltid ”beslöjad”.

Ungefär mitt emot gamla skolan (nuvarande bygdegården), knappt hundra meter västerut, låg fattigstugan där byns fattiga och sjuka bodde, såväl gamla som unga. I början av seklet bodde här en ung änka med två små barn. Hon brukade ibland hjälpa bergsmännen och torparna med slåtter och höstslakt och andra till ett självhushåll hörande sysslor och kunde på så sätt få lite extra föda åt sig själv och barnen. Stugan revs i mitten av 1920-talet för att användas till ett egnahemsbygge.

Bildresultat för fattigstuga

En av många fattigstugor i Sverige under 1800 och 1900- talen