Signalkräfta – regler för fiske och hantering

För att få fiska signalkräftor måste man vara yrkesfiskare med särskilt tillstånd, eller fiskerättsinnehavare med eget vatten. Det finns fiskerättsinnehavare som låter andra fiska i sitt vatten mot betalning. Även i Vättern får du fiska signalkräfta utan tillstånd under tre på varandra följande helger med start den sista fredagen i augusti.

I hanteringsområdet får du fiska och hantera levande/okokt signalkräfta. Som huvudregel får signalkräfta inte fiskas eller hanteras okokt utanför hanteringsområdet.

 

Följ länken för att se vart man får hantera (hanteringsområde) signalkräftor.
https://www.havochvatten.se/download/18.33f8eda81729873000a1986/1591708622975/HVMFS%202020-14-ev.pdf

Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)

Den nordamerikanska signalkräftan har importerats och satts ut i ett 20-tal europeiska länder för att ersätta inhemska flodkräftor som drabbats av kräftpest. Men signalkräftor visade sig själva bära på kräftpestsvampen, därför ska de aldrig ska planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva.

Hur känns de igen?

Signalkräftan kan bli omkring 16 centimeter lång och har en rödbrun färg.

Den liknar vår inhemska flodkräfta som är mörkare i färgen, men vuxna signalkräftor har även ljusa (vit-turkosa) fläckar i ”tumgreppet” på klorna. De saknas hos flodkräftan.

Signalkrätfa på en gräsmatta.

Foto: Merike Linnamägi / NOBANIS

Flodkräftan har en rad med små taggar längs kanten mellan huvud och ryggsköld. De taggarna saknas hos signalkräftan.

Hur lever de?

Signalkräftor lever på steniga bottnar i sjöar, dammar och vattendrag. De kan gräva djupa hålor i branta strandkanter där det finns gott om rötter och andra gömställen. De är allätare och livnär sig på bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och vattenväxter.

Signalkräftor tycks vara relativt stationära och rör sig sällan mer än drygt fem hundra meter per år, men de kan vandra iväg vid störningar.